Det är tacksamt att mata vinterns fåglar. Fåglarna flyger i skytteltrafik mellan foder automaten och en skyddad plats. En del av fåglarna vågar sitta kvar en liten stund innan de flyger iväg. Bor man som jag i ett område med småhus, och en liten tomt så är det ganska frestande att hänga upp en liten foderautomat utanför köksfönstret.
Gör inte det det kan faktiskt vara olagligt att mata fåglarna, med bedömningen att risken för skadedjur är påtaglig vid fågelmatning med bröd och andra matrester. Det kan dra till sig råttor och andra skadedjur.
Enligt miljöbalken är skadedjur ur en hygienisk synpunkt en risk för människors hälsa
Om man tar beslutet att mata fåglarna så kan man göra det i närheten av där man bor. Tillräckligt långt ifrån bostadshuset så att möss o andra oönskade gäster inte tar sig in i huset.
Vilka gäster besöker matningen
Domherren har jag inte sett till ännu, annars är det en hel del fåglar som kommer på besök. Det är inte bara talgoxen som kommer utan även blåmesen,nötväcka samt även större hackspett. Även andra fåglar kommer på besök, det är nötskrikan som tillhör släktet kråkfåglar en mycket färggrann vacker fågel. Mindre vanlig är trädkryparen som jag trodde redan flyttat söderut då dess huvudsakliga måltider består av insekter.
De kommer och går men många av dessa återkommer regelbundet såsom ekorrar, ja jag vet det handlar om att mata fåglarna, men ekorren är väldigt välkommen vid mitt fågelbord.
Det som det är mest åtgång på är skalade jordnötter, Solrosfrön samt talgbollar i nämt ordning. På menyn står även viltfågelblandning som alla mina gäster ratar än så länge. Nötter o osaltat smör gillar Större hackspettarna som kommer samt givetvis nötskrikorna.
Andra som gillar att se på när jag matar småfåglarna
Det är inte bara fåglar som besöker matningen, en dag när jag fyllde på solrosfrön hade jag ett helt gäng med förskolebarn som publik, det var verkligen nyfikna och ställde en hel drös med frågor. Jag vet att det är två förskolor som regelbundet kommer besök. Åtminstone den ena förskolan har fågelböcker med sig så att barnen får lära sig vilka småfåglar som kommer på besök.
Sist men inte minst. det är inte olaglig att mata småfåglar i skogen.
Fotograferar och tar bilder på vanliga svenska fåglar vid fågelbordet. Trots att solen lyser med sin frånvaro i Stockholm i december månad, så vill man gärna ut och fotografera. Vad är då bättre än att besöka ett fågelbord, vid det svenska fågelbordet kan man ofta se de vanligaste småfåglarna som talgoxe, blåmes, nötväcka mm. Många har kanske möjlighet att ha en egen fågelmatning. Då det var dåligt ljus vid fotograferingen så krävdes det ett högt iso tal 6400 iso, annars kan man placera en blixt vid platsen som man valt ut. Mer om det i ett senare inlägg.
Var? Platsen har vi redan valt ”Fågelbordet”. När ”då det är som bäst ljus” mitt på dagen, vid molnigt väder behöver man inte tänka på hur solen står till förhållande till motivet. Hur? Inledningsvis är det bra med att planera var man vill att fåglarna ska sitta. Först kan man planera lämpliga platser av foder automaterna och eventuella sittpinnar. Placera även ut lite fröer o nötter på marken, det är roligare att ta bilder på vanliga Svenska fåglar sittandes på en trädstam i stället än vid foder automaten eller fågelbordet.
Efter ett tag är det kanske inte lika roligt med att ta bilder på stillasittande fåglar, om man har tur så brukar det dyka upp en o annan ekorre som omväxling. Till sist, men absolut inte minst det är roligt att experimentera med lite längre slutartider, det ger rörelse oskärpa kan bli rätt snyggt om man har tur. Det fungerar inte alltid men det är absolut värt att prova. Lycka till!
Minns det som igår, men det är 27 år sedan bilden på tomten togs. Inte på dagen men nära. Vidare vill jag med bilden önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott nytt år!
Image may be NSFW. Clik here to view.
Nu är det jul igen!
Mycket vatten har runnit under broarna sedan bilden på tomten kom till. Fotografen Janerik Henriksson på TT Bild tog bilden.
Året är 1993, Inte bara att det hela tog sin början av min fotografiska karriär utan också, nästan 30 år senare är det nu i slutet av den. Men passionen till fotografering och till den fotografiska bilden finns där fortfarande. Men ni undrar säkert varför det är en bild på mig? Jag är lite äldre rynkigare, kanske lite klokare samt med ett par kilo tyngre.Titta igen.
Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård gott intill morgontimma. Månen sänker sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken.
Idén med bilderna på Jultomten var min, platsen hittade jag i närheten av där jag bor. Hallunda gård med anor från 1700talet. Bilderna som togs med diafilm och med Hasselblads kamera. Avslutningsvis så tog det många timmar att få till utstyrseln, då jag fick sitta hos sminkösen i flera timmar för skägget limmades dit.
På måndag den 21/12 är det årets kortaste dag. I Stockholm kommer dagen bara vara sex timmar, fyra minuter och 52 sekunder lång. Från o med då blir det bara ljusare.
Under många år har jag använt Lightroom som bilddatabas till mina bilder. Men i det dagliga arbetet, har jag använt Photo Mechanic för att hitta rätt bild, plötsligt har jag möjligheten att välja. Antingen Photo mechanic Plus eller Lightroom som bilddatabas till mitt arkiv. Den valmöjligheten fanns inte tidigare.
Image may be NSFW. Clik here to view.
Utvärdering med ca 33 ooo bilder
Vad som finns under huven kanske intresserar säkert många, men förutom att hitta rätt bild så spelar det inte mig någon roll alls. Däremot vill jag arbeta med ett program som har snabbhet, översikt, itpc data, mao lägga in text, sökord och sist men inte minst copyright det är mycket viktigt.
Likaså att i det dagliga arbetet kunna ha ett bra arbetsflöde med att finna rätt bild, och att kunna skicka bilden snabbt till rätt redaktion är a & o. Vad som skiljer Photo mechanic Plus mot Lightroom är framför allt snabbheten att finna rätt bild.
Image may be NSFW. Clik here to view.
Grundmall
Med en grundmall får du snabbt in metadatan i bilden, redan när du laddar in bilderna i datorn. Du kan givetvis använda olika grundmallar beroende på vilken kund du arbetar för. Vidare när bilden väl är inläst, att snabbt kunna behandla bilden i valt program. Vidare öppnar du bilderna via PM= Photo Mechanic snabbt med ett snabbkommando, grundtexten lästes in tillsammans med dem.
Slutligen är det bara att sända bilderna via FTP eller e-post, snabbt o enkelt.
Lightroom
Image may be NSFW. Clik here to view.
Jag har använt Lightroom i många år, för att det inte funnits något bra alternativ. Tillsammans med PM och photoshop, har jag i över 10 års tid snabbt textat och behandlat bilder vid olika Sport evenemang samt nyhetshändelser. Tillsammans med Lightroom har jag endast arkiverat bilderna.
Således som ni säkert redan märkt, är min väntan över.
Photo mechanic Plus eller Lightroom
Photo Mechanic har ett eget ganska tekniknördigt gränssnitt som det kan ta en stund att vänja sig vid.
Det är viktig att skapa sig en egen uppfattning vilket program du vill använda Photo mechanic Plus eller Lightroom. PM Plus kan så mycket mer, många kanske inte har ett behov av. det Men ändå passar det till alla, dessutom så behöver man inte använda alla funktioner om man inte vill det.
Lightroom har länge haft problem med prestanda. Du har säkert märkt att stora mängder filer tar rejält med tid och kraft
Slutligen vilken bilddatabas är bäst? Resultatet blir Photo mechanic Plus för mig, men för många andra blir det Lightroom, då de även använder Lr för bildbehandling. Ytterligare information om Camera Bits hittar du på deras hemsida, där kan du ladda ner Photo mechanic Plus, för gratis utvärdering i 30 dagar.
Till sist med Lightroom klarar du även att redigera bilderna, det kan du inte med Photo mechanic Plus där behövs ytterligare program som tex Photoshop.
Support
Supporten för PM plus är väldigt bra det finns även ett forum med användare som man kan vända sig till om man har frågor.
I jämförelse med en bibliotekarie som är van med att söka i databaser, så är jag en novis. Men jag vet betydelsen av att vara strukturerad för att finna mina bilder, därför är det lättare om du använder dig av en bilddatabas. På samma sätt som bibliotekarien använder sig av databasen för att finna böcker, använder fotografen bildarkivet / bilddatabasen, för att finna sina bilder. Oavsett om det är en bok eller en bild, så behövs det ett system för att finna rätt bild.
Viktigt med fotometa data
Metadata – så skyddar fotografer sina bilder
IPTC Photo Metadata sätter industristandarden för administrativ, beskrivande och copyrightinformation om bilder. Läs mer på IPTC Nu mer finns det möjlighet att kolla info om bilder, direkt i webbläsare som Crome och Firefox.
En tidig morgon i vårt vackra fina grannland Norge, närmare bestämt vid Dovrefjell–Sunndalsfjella National Park.
Arktisk räv, fjällräv eller polarräv. Kärt barn har många namn!
Efter en lång resa tillsammans med min vän och kollega Tommy Pedersen, anländer vi slutligen till Dovre fjäll och förhoppningsvis fjällrävarna. Däremot kan vi inte vara helt säkra på att vi är på exakt plats, den karta vi använder oss av är endast en liten skiss på ett skrynkligt papper.
Det kan vi inte göra så mycket åt nu, det är nämligen helt kolsvart ute. Då återstår det bara att bädda ordning i Tommys campingbuss, så vi kan sova och invänta gryningen.
Vi har parkerat bussen högt upp på ett fjäll, utanför har det börjat snöa. Det har blåst upp till storm, det känns som om bilen flyttar sig i kastvindarna. Det skakar o vibrerar i karossen!
Väl nerbäddad i sovsäcken så far tankarna iväg, man målar upp olika scenarier på vad som skall komma skall. Kommer vi över huvud taget få se några fjällrävar. Det har hänt vid andra tillfällen att vi inte sett till några av dessa fantastiska djur som fjällrävarna är.
Image may be NSFW. Clik here to view.
Rödlistad
Fjällräven är nära utrotning i de nordiska länderna, den är rödlistad även de vid Dovrefjell. I grannlandet Finland har den förmodligen redan försvunnit, utkonkurrerad av den betydligt större rödräven. Visste du att det finns ca 350 fjällrävar i Sverige och Norge. Ja du såg rätt 350 stycken, det är inte många!
Tillsammans med ren och fjällämmel är fjällräven en av de äldsta däggdjursarterna på den skandinaviska halvön
WWF
Morgonen gryr över den norska fjällvärlden, stormen har bedarrat och snön är borta, nu väntar polarräven!
Varför fjällräven är speciell.
För det första så lever fjällräven i par den är monogam. För det andra så är den designad för ett arktiskt klimat. Slutligen den klarar av temperaturer ner mot -50 grader. Trampdynorna är pälsbeklädda, dessutom har de en tjock o varm päls som klarar av de bistra arktiska klimatet.
Det finns fler varianter på färgsättning, en del av polarrävarna är vita på vintern och bruna på sommaren samt en som är blåsvart året runt. Jag har haft förmånen att få se dessa fantastiskt söta små fjällrävar. De klarar det arktiska klimatet som vi människor skulle ha svårt att överleva i.
Det stora hotet är inte bara klimatförändringarna, utan det allt varmare klimatet. Vilket innebär att den dubbelt så stora rödräven, sprider sig allt längre norrut. . Den tränger således bort den mindre fjällräven.
Jämfört med den mindre arktiska räven så är rödräven bra mycket större och äter helt enkelt upp den mindre fjällräven om den får tillfälle.
Fjällämmeln är en gnagare som polarräven är mycket beroende av. Lämmelår sker cirka vart 3–5 år, då blir fjällrävens valpkullar stora 10-12 valpar är inte ovanligt. Andra år då lämmeln uteblir blir det inga valpar alls. De åren finns det ont om föda, då överlever endast de starkaste fjällrävarna.
Så hur gick det med att fotografera fjällräven.
Känslan av litenhet är uppenbar, när man är i uppe i fjällvärlden. Jag inser att vi människor egentligen är bara en liten del, i allt det som just nu omger oss. För mig är det en aha-upplevelse, det är så oerhört mäktigt. jag inser verkligen vilken kraft naturen har och att den är så oerhört mäktig och vacker. Alla av naturens element omger oss, Sol, vind och vatten. En tanke far snabbt igenom mitt huvud, undrar hur de små Fjällrävarna vid Dovrefjäll känner sig.
Image may be NSFW. Clik here to view.Dovre sundalfjella nationalpark Foto: Roger Vikström
För en gångs skull så är vi på rätt plats vid rätt tillfälle, vi ser Fjällrävarna på Dovrefjell. Först såg vi en individ, lite senare såg vi ytterligare två individer. Till sist lyckades vi även att komma tillräckligt nära de fina små fjällrävarna utan att störa dem. En verkligt fantastisk upplevelse. Fler bilder på fjällräven
Tillika med en bibliotekarie så har du som fotograf ett ansvar för dina bilder. En bild finns inte om du inte hittar den. Vad är det som krävs? Dels att du indexerar bilden och gör den sökbar, annars är du körd. Det krävs också en långsiktig lösning, för lagring av dessa bilder som håller över tid. Rådet till dig! Arkivera dina bilder.
Vidare är det inte ekonomiskt försvarbart att lagra din bildskatt på olika medier som minneskort, USB stickor, eller en bunt dvd skivor som ligger i ett skåp och skräpar. Samtidigt är många av de tekniska lösningarna gamla, de kommer inom snar framtid att försvinna och ersättas av nyare, snabbare, bättre tekniker. Till sist, hur många är det som använder cd eller dvd-skivor idag för lagring?
Många med mig kan intyga att när olyckan är framme, då är det redan försent.
Image may be NSFW. Clik here to view.
Jag ställde frågan till fotograf Lars Dareberg.
Lite fakta:
Lars började redan som 14-åring på Vestmanlands läns tidning i Västerås där han är uppväxt. Bara två år efter det fick Lars fast jobb på tidningen. Han gjorde lumpen som fotograf på Värnpliktsnytt och efter det jobbade han på några olika redaktioner. Aftonbladet och Expressen i Stockholm och efter ett år på Länstidningen i Södertälje hamnade Lars i Malmö och Sydsvenskan.
Jag spar alla mina raw-filer, filmer och färdiggjorda bilder/filmer på en hårddisk av märket Drobo.
Varje kvartal gör jag en ”back-up” från den som jag spar på annat ställe så jag har allt sparat på två ställen.
Jag vet att många fotografer slarvar med sina bilder. Är du ordningsam indexerar o sparar alla dina bilder? Och hur gör du med dina filmer?
Jag sparar allt mer eller mindre och försöker indexera och skriva ner så mycket som möjligt så jag ska nog kunna finna det mesta. Det är värre med filmklippen tycker jag.
Där kan jag ibland behöva ett drönarklipp över skog och så får jag leta som en tok för att finna rätt. Men det ska jag ta tag i och bli bättre på.
Bra att du påminde mig 🙂
När kraschen är ett faktum
Har du råkat ut för en hårddisk krasch och förlorat bilder, hur kändes det?
Yes! En kollega skulle hjälpa mig med en liten skitsak och då lyckades han radera hela 2017 faktiskt.
Sen har jag haft någon ytterligare med en Lacie-disk som jag jag betalat 10000 kr för att rädda och allt kom tillbaka.
Men hela 2017 är borta än idag dock. Det kändes väl … låt mig säga … sådär.
Har du något bra tips på hur du gör, favoritprogram mm
Egentligen har jag inget tips, jag vet inte egentligen inte om jag själv ”gör rätt”. Mitt tips som jag själv inte lever upp till skulle kunna vara att släng alltihop och arkivera inte – så sover du bättre.
Jag använder Photomechanics för att leta upp rätt bilder och så jobbar jag med färgkoderna i programmet för att sålla ut det bästa
Jag har fått för mig att anställda fotografer inte bryr sig lika mycket då tidningen har ett eget arkiv.Hur var det för dig? Du har erfarenhet från bägge.
Jo, så kan det nog vara. Att var anställd är generellt lite av ”det där tar andra hand om”. Så var det för mig och så sparade jag det jag själv tyckte var bra eller extra roligt att ha kvar så att säga. Men den hårddisken behöver inte vara lika stor direkt.
Vad är det som krävs
Program
Itpc data
Arkiv
Lagringsmedia
Backup
Program
Idag finns det en uppsjö med olika program, som särskilt är avsedda för att spara bilder. Jag kommer därför inte gå in på alla de program som finns. Utan således bara de program jag personligen har använt och som jag använder nu.
Server
För det första många av dessa program kräver en server, de kommer jag av naturliga själ inte gå in på. Vidare så kommer jag inte heller gå igenom de molnbaserade lösningarna. Men grunden för alla är de ligger i en databas. Till sist, de program som jag bäst känner till är Lightroom och Photomechanic Plus.
Av detta skäl så är Photomechanic Plus är det program som jag personligen använder mig av. Vidare, principen är densamma för alla bilddatabaser, det du matar in får du ut.
ITPC
I program som PM+ (Photomechanic Plus) lägger du till grundinformationen (ITP) redan vid inläsningen av bilderna. Som när? Var? Hur? Det är grunden, slarvas det med det så kommer du inte att hitta bilderna. Till sist är det mycket viktigt med sökord: Sport, event, vilken sport, person, personer på bilden, namn från vänster är det grupp lägg till vilken rad det kan aldrig bli för mycket information.
Tänk dig att du söker en bild på exempelvis kungen och du har 10 000 bilder på honom. Då krävs det mer info för att du ska finna rätt bild på honom, vinter, sommar, sol, jakt, Eriksgata ju mer information som finns i bilden desto lättare blir det i slutändan.
Kontrollera stavning. Om du är noggrann kommer det att löna sig, uppenbart eller hur.
IPTC Photo Metadata Standard är den mest använda standarden för att beskriva foton på grund av dess universella acceptans bland nyhetsbyråer, fotografer, bildbyråer, bibliotek, museer och andra relaterade industrier.
Arkiv
Grunden för programmet består av en databaslösning vilken jag inte kommer att gå närmare in på. Huvudsaken för mig är att det fungerar och är snabbt och framför allt stabilt, helt enkelt finna det jag vill hitta nu utan strul.
Lagringsmedia
Platsen bilderna hamnar på först är givetvis kamerans minneskort, redan där finns det en uppsjö av olika lösningar. Det vi inte kan råda över eller bestämma det gör tillverkaren av kameran du använder. Efter det har du alla möjligheter att ställa till det.
Under ett uppdrag för Tidningen Expressen Tillbringade hel dag på en taxibåt. Anledningen var, Försvarsmakten letade ännu en gång efter en ubåt. Tillsammans med en av Expressens reportrar var vi ute för att rapportera om händelsen. Efter dagens slut angjorde vi hemmahamnen för taxibåten, allt var fri o fröjd… Tills vi skulle kliva av båten och jag stöter till kameran i båtens reling, kameraremmen går av! I ultrarapid ser jag kameran segla genom luften sen ner i vattnet. Ser hur den sakta sjunker ner i det kalla mörka vattnet och försvinner. Det var det! Bilderna hade jag redan skickat som tur var direkt från kameran. Resterande bilder samt kameran uppslukades av havet! Borta för alltid.
Raid
Slutligen åter till lagringsmedia. Nätverksansluten lagring i form av en NAS (Newark Attached Storage) är vad jag själv använder. Den är inställt på Raid 5 vilken innebär förenklat att det 4e hårddisken speglar de andra tre hårddiskarna. Går en hårddisk byter man den och bilderna återställs. Skiter det så fungerar det inte alltid som det ska men förlusten blir inte lika stor.
Backup
Man kan aldrig vara nog försiktig! En sak ska du vara medveten om, att förr eller senare kommer du att drabbas av en krasch. Frågan är när? Frågan bör du ställa dig innan kraschen, hur mycket kommer det att kosta dig? Det kan vara allt från o kronor till 10 000 tals kronor.
Förberedelse
Är du förberedd med en backup är ingen skada skedd, däremot om det inte finns någon kopia på materialet, så är det borta för alltid! Det är en sanning med modifikation det går att rädda mycket, det finns företag som sysslar med detta hela dagarna.
Nackdelen det tar tid och kostar mycket pengar, mycket mer än om du hade haft en kopia (backup). I den bästa av världar har du fler kopior, dels en som du kommer åt snabbt om olyckan skulle vara framme. Till sist en backup på annan plats.
Solen går upp över horisonten, solstrålarna med sitt varma ljus bryter igenom diset och lyser upp den vilda dånande forsen.Det är i slutet av januari, temperaturen ligger på – 2. I år är det väldig lite fruset och jag misstänker att det kommer bli svår att se till uttern vid Gysinge forsarna idag
Färnebofjärdens Nationalpark
7,5 mil från Uppsala
15 mil från Stockholm
5 mil från Gävle
5 mil från Sandviken
Det har gått sex år sedan jag var här för första gången i början på Marsch 2015. Det var då jag för första såg den dånande forsen Gysingen och uttern som simmade i dess vatten
Jag och en vän hade hyrt ett örngömsle i närheten. Sedan dess har jag varit i den gamla bruksorten många gånger, det är en plats jag gärna återkommer till. Den gamla bruksorten med forsarna är så vacker det finns så mycket att se och uppleva. Det finns en liten stam av utter och det är målet för denna resa. Det finns även andra intressanta djur som strömstare, vitryggig hackspett, bäver och sist men inte minst på vintern den majestätiska havsörnen med ett vingspann på ca 2,5 meter. Vid det förra besöket för två år sedan stötte vi också på mink som fiskade i vattnet.
Gysinge ligger längs väg 272 ”tidernas väg” mellan Uppsala och Sandviken. Färnebofjärdens nationalpark en del av Nedre Dalälven, som sträcker sig mellan Avesta och Bottenhavet.
Norrlands sydligaste utpost bjuder på vilda forsar och ett unikt naturarv. Här slutar det uppländska slättlandet och de djupa skogarna tar sin början.
Det var i alla fall bra väder.
Forsarna vi gysinge är spridda över ett större område, de år då vattnet riktigtfruset så är det lättare att se till uttern. Nu har uttrarna alldeles för stora ytor att simma i. Det är ganska uppenbart att när det är sådana förutsättningar så är det svårare att finna dem. Det blir lite som att finna en nål i en höstack.
Det finns också andra djur i och runt Färnebofjärdens Nationalpark dessa lyste tyvärr med sin frånvaro. Strömstaren satt långt ut i vattnet alldeles för långt bort för möjligheten att kunna fotografera den. Den enda fågel som kom tillräkligt nära var två knipor hanar även dessa var på långt avstånd. Men som alltid när det gäller Djur och Natur så får man frisk luft, samt motion. Utöver kniporna hörde jag Sparvugglans hoande samt såg sparvhöken flyga snabbt ovanför mig med ett byte i klorna. Man får var glad för det lilla.
Det skulle kunna vara texten till en låt, eller en Netflix dokumentär om miljöförstöring. Giftig rök o dålig sikt och jag åker i min bil… Melodin Sommarnatt, som Göteborgsbandet Snowstorm hade en hit med passar in. Texten o musiken.
Miljöförstöring
Men nu är det vare sig en låt eller en dokumentär, det är miljöförstöring av den värsta sorten. Företaget Think Pink sitter på de anklagandes bänk. Trots människors oro, när det såg sopberget växa så hände inget. Varningsropen är och var många men ingen reagerade, ej heller kommunen. Är man förvånad? Nej inte det minsta! Nu har det brunnit i flera månader och beräknas fortsätta brinna i minst 8 veckor till vid Kagghamra. Giftig rök och dålig sikt lär inte försvinna på ett bra tag.
Sikten på länsväg 225 är inte den bästa, dimman ligger som ett tjockt lager längs marken. Kylan tvingar den giftiga röken ner mot marken, det är knapps att solen orkar att bryta igenom den tjocka ohälsosamma dimman. Stanken lyckas vi inte hålla utanför bilen och det sticker i halsen, det känns inte speciellt hälsosamt att åka här.
Giftig rök
Rekommendationer för allmänheten, undvik att vistas utomhus om du är gravid samt ammar. Även människor med andningssvårigheter, problem med hjärtat, ungdomar under 18 samt äldre över sjuttio bör undvika att vara ute. Allt enligt Botkyrka Kommun.
I nuläget bedöms det inte finnas något akut behov av evakuering av boende från området.
Det närmaste området runt avfallshögen är avspärrat.
Botkyrka Kommun
De boende vid Kagghamraområdet
Jag lider med de boende i området, som måste bo och vistas i närområdet samt andas in luften o känna doften från brandområdet i Kagghamra. Likaså för djuren som förmodligen bodde i området med som säkerligen flytt fältet. De vill inte heller andas in den giftiga röken.
Rekordpåföljder för grovt miljöbrott
Utredningen har pågått i ett halvår och är sannolikt en av de mer omfattande miljöbrottsutredningarna i Sverige. De påföljder som meddelats är de högsta någonsin för miljöbrott, de dömdes till fyra, tre respektive ett års fängelse. Den maximala påföljden för grovt miljöbrott är sex års fängelse.
Polisen
Rekord påföljder högsta straffet 4 år för att förgiftat marken med 1893 ton black mass. Black mass; en fraktion som uppstår när alkaliska batterier krossas. Black mass är farligt avfall eftersom det innehåller höga halter av zink och nickel. Detta var från ett miljömål i Örebro 2019 . Läs mer här på Polisen Dessa personer skall även varit konsulter till Think Pink läs mer på Expressen.
Slutsats, det verkar löna sig att förorena moder jord.
Trots sin färgstarka fjäderdräkt så är kungsfiskaren svår att få syn på. Jag vet att Kungsfiskaren oftast sitter på sin favorit gren nere vid vattnet Trots det ser jag den inte först. Den är färgstark och när man ser bilder på Kungsfiskaren, kan man inte begripa att den är så svår att se.
Det latinska namnet på Kungsfiskaren är Alcedo atthis.
Släktnamnet Alcedo är ett kvinnonamn ur den romerska mytologin, och atthis betyder ”en kvinna från Athen”.
Det enda men brukar se av den färgstarka kungsfiskaren, är ett stålblå -grönt neonlikt streck strax ovanför vattenytan. Man kan man se den flyga in i en vassrugge och försvinna, eller ett grenverk nära vattnet. Trots att man vet var den tog vägen, kan det vara väldigt svårt att se den. Den sitter oftast sitta på en gren som hänger över vattnet, där sitter den stilla ända tills den ser en fisk. Snabbt dyker ned ner i vattnet och fångar fisken med sin oproportionell långa näbb, därefter åter till sin favoritplats. Det hela tar endast ett par sekunder.
Väl på grenen sprattlar fisken den gör allt för att undkomma Kungsfiskaren, men den är helt chanslös. Den så fina fågeln slår skoningslöst den illa fisken mot trädstammen, när den slutat att sprattla åker den raskt ner i magen. Trots att den är så liten så äter den mycket småfisk, under tiden jag är på plats vid det lilla vattenflödet hinner hon sluka tre fiskar på ca tre timmar. Det blir en fisk i timmen.
VU Sårbar, är kungsfiskarens status i Sverige .
Ekologi
Kungsfiskaren är beroende av åar och bäckar med lummig strandvegetation, samt tillgång på lodräta strandbrinkar för sitt bobygge. Födan är fisk som fångas genom störtdykning från fiskeplatser på utskjutande grenar. Den måste ha stillastående eller långsamt rinnande vatten för att kunna fiska Källa: Artfakta
Sveriges nationalfågel. Vet du vilken som är vår nationalfågel, om inte så vet du det efter att läst vidare. Den är även den mest utbredda trasten i Europa, redan 1962 blev den utsedd till Sveriges nationalfågel i en omröstning i DN. År 2015 befäste den återigen titeln som Sveriges nationalfågel, följaktligen en mycket populär trast. Så till sist vet du vilken fågel talar vi om.. Kort sagt så kan väl ingen missat den skönsjungande svarta fågeln, med den gula näbben, koltrasten.
Blackbird singing in the dead of night
Take these broken wings and learn to fly
All your life
You were only waiting for this moment to arise
Paul McCartney
Koltrasten nationalfågel i Sverige.
Även Paul McCartney sjöng om koltrasten i sången (Blackbird), den välkända sången från The Beatles dubbelalbum som släpptes 22 November 1968.
Koltrast sjunger mitt i natten Ta dessa brutna vingar och lär dig att flyga Du väntade bara på att detta ögonblick skulle uppstå.
Redan tidigt på våren så hör man koltrastens vackra sång, den sitter gärna högt placerad i en trädtopp och sjunger. Den hörs vida omkring i den tidiga lugna morgonen.
När jag arbetade som pressfotograf välkomnade den mig ofta, när jag kom hem efter ett långt arbetspass. Tidigt på morgonen sjöng den så vackert utanför mitt hus. Varje morgon jag kom hem sent. Eller tidigt beroende på hur man ser det. Magiskt. Det är inte för inte att koltrasten är nationalfågel i Sverige.
Många förknippar koltrastar med den gula näbben, men det är bara vuxna hannar som har gul näbb och gul ögonring. Honorna och ungfåglarna har gråsvarta näbbar och saknar ögonring. Ett annat sätt att skilja den från staren, som man kan förväxla den med. Koltrasten hoppar fram medans staren går. Den är inte speciellt vacker, den är ganska oansenlig. Det finns många fåglar som slår den i skönhet, men det är inte många som sjunger lika vackert. Det är inte för inte den vart vald som Sveriges nationalfågel.
Ljusare tider
Fortfarande så är de mörkt och kallt, men snart är våren kommen. Då kan vi återigen njuta av den underbara sången, tidigt på morgonen eller sent på kvällen
Lite fakta.
Det är Sveriges nationalfågel och en av de mest utbredda trastarna i europa. Den kan bli över 20 år gammal men medellivslängden är strax över 2år. Den är en av de första att bjuda på sin vackra sång på våren och härmar gärna andra fåglar och ljud.
Vad gör en bild till vad den är? En bild olika tolkningar, två meriterade fotografer som tolkar. Ofta får man man höra wow vilken bild, Vilken kamera har du använt. Kameran o dess tillbehör ser ingen bild, det är fotografen som gör det. Inte minst hur man beskär och redigerar bilden.
Vad är det som gör en bild.
För det första hur kommer bilden att se ut, det finns många parametrar att hålla sig till. Redan i kameran så kan du bestämma utseendet genom att välja tid, bländare samt att du har möjlighet att välja utsnitt genom att antingen att gå närmre eller längre från motivet … det är ganska basic. Genom att ställa in hur exponeringen skall ske har du ytterligare valmöjligheter. Vidare, ska det vara stor eller liten bländare vidvinkel eller teleobjetiv.
Ska kameran eller du välja. När du gjort ditt val är bilden klar då.
Om du låter kameran välja så använder du programautomatik, vill du välja själv så kör du helt manuellt. Likaså när du framkallar bilden i ett bildbehandlingsprogram har du massor med val. Antingen låter du både kamera och bildbehandlingsprogram tolka bilden.Men de vet inte vad du såg just då i sökaren.En bild olika tolkningar men det är du som ska bestämma, inte ett program.
En bild olika tolkningar.
Till sist ett litet experiment. Jag har valt en bild samt två av Sveriges främsta pressfotografer att redigera den. De vet inte vad jag kände o tolkade när jag tog bilden på den vita älgen. Därför får de nu chansen att tolka bilden.
Jag visste inte att den bild jag tog på den vita älgen skulle bli en av de sista bilderna jag tog på den.
Roger Vikström
Först ut är Jonas Lindkvist meriterad fotograf på DN.
Jonas Kommentar:
Här kommer lite om hur jag tänkte runt älgbilderna. Som ung drömde jag om att bli en duktig naturfotograf och i tonåren ägnade jag många dagar åt att jaga motiv ute i skogen. Någon duktig naturfotograf blev jag inte men jag uppskattar verkligen när jag får njuta av bra naturbilder. I mitt yrke som fotograf på DN har jag träffat Roger många gånger och jag vet sedan länge att han är en duktig bildmänninska.
överraskad
Ändå blev jag överraskad när jag för några år sedan fick ta del av Rogers naturbilder. Bilder på däggdjur och fåglar som verkligen fick mig att stanna upp och även längta ut i naturen. De två älgbilderna som jag photoshoppat är ganska olika i ljus och komposition. Roger001 har ett hårdare ljus och där ville jag behålla ljuset och framhäva den asymmetri som det tappade hornet ger. Jag brukar försöka att inte dra för mycket i kurvorna och det kan vara en fördel att dela upp bilden i högdagrar och lågdagrar för att bilden inte ska sprinta eller sota igen. Jag har även beskurit bilden något för att framhäva ”porträttet” på älgen.
Bild 2 (Roger002) har ett mycket mjukare och nästan drömlikt ljus som verkligen ger en speciell känsla. I denna bilden låter jag högdagrarna fräs ut mera för att förstärka det drömlika. Likaså kopierar jag lågdagrarna lite mörkare. Viktigt i denna bilden är den fantastiska kontakt som älgens öga ger och i mina ögon är även denna bild en fantastisk naturbild. Se mer bilder av Jonas på Instagram
Magnifikt porträtt av kungen i skogen. Varsamt hanterad i redigeringen för att behålla autenticiteten i ögonblicket och ligga så nära råfilen som möjligt. Marginella korrigeringar i färg och kontrast – ytterst lite förstärkning av blått och cyan enbart i högdagrarna. Jag beskar bilden för att komma närmare och skärpte upp bilden något.Se mer bilder av Robban på Instagram
En bild olika tolkningar. Det finns inget rätt eller fel, det är upp till betraktaren att avgöra vilken bild man gillar bäst. Vad tycker du? Hur bedömer du bilderna? Lämna gärna en kommentar.
Min Bild på älgen jämfört med Jonas, i mitt tycke så har Jonas lyckats bättre än mig. hans tolkning ,bedömning av bilden är bättre. Min älg försvinner lite och är ganska platt.
Min Bild på älgen jämfört med Jonas. Min bild är mer drömlik men svårt att avgöra tycker jag då det blivit två helt olika bilder. Själv valde jag att göra bilden i sv/v o mörk en fotograf som jag frågade vad han tyckte om den. Den ser för photoshopad ut ” mer som konst” som sagt smaken är som baken delad. Man bedömmer helt enkelt bilder olika
Första bilden/Robban
Min Bild på älgen jämfört med Robban. se kommentar ovan. Robbans bild är tajtare lite väl tajt på vänster sida men mycket fint redigerat. Men det är mina bedömningar, jag är part i målet.
Jag vill tacka Jonas på DN, Robban Andesson på Nerikes Allehanda för att de tagit sig tid för att redigera dessa bilder. Ett stort tack! som sagt. En bild olika tolkningar!
Målsättningen är att bli en bättre fotograf. För det krävs mycket träning och tålamod. Att ha kunskap om sin utrustning samt att vara påläst om var fåglarna finns och hur de beter sig.
Först måste man känna sin utrustning
För det andra krävs övning.
Sist men inte minst, kunskap om fåglarna som man fotograferar.
Lär dig kameran utan och innan, samtliga inställningar ska sitta i ryggmärgen. När du väl är ute för att fotografera fåglar skall du kunna dina inställningar. Min normaloptik när jag fotograferar är 500 mm samt en snabb kamera, inställd på manuell exponering och follow focus. Sist men inte minst använd ett bra stativ.
Öva öva åter öva
Beroende på storlek på fågel bestämmer jag slutartid. Liten fågel snabb slutartid stor fågel som havsörn där kan man använda en långsammare slutartid speciellt om man vill ha lite rörelseoskärpa i vingarna. Slutligen träna med att följa fågeln med kameran, det är inte lätt men träning ger färdighet. När jag var yngre så slukade jag massor med fotoböcker, i vissa av dom fanns det till och med råd på hur man tränade för att bli snabb på att fokusera och fotografera snabbt. Hur man lade upp en snitslad bana!
Panorering att följa sitt mål.
Förr var det dyrt att öva! idag kostar det mer eller mindre bara tiden du praktiserar.
Roger Vikström
Med panorering så följer man målet ”fågeln” i sökaren, det är relativt enkelt med en stor fågel. Det blir genast svårare när man inte kan ha full koll, som till exempel om man sitter i ett gömsle med begränsad sikt. Fågeln dyker upp sent och man har väldigt kort tid på sig att finna den i sökaren. Det blir svårare men ett långt tele! Om du har målsättningen att bli en bättre fotograf öva ofta ,det är en färskvara precis som med hagelskytte eller liknande sport.
Att fota fåglar är inte bara att sätta sig i en skogsglänta eller vid en sjö och hoppas att det ska dyka upp något intressant. Det händer inte..
För att kunna fotografera en viss art så krävs det kunskap.
När man ska vara på plats vilken tid på dygnet, var skall man rent geografiskt samt om det är en skygg art skall vara väl gömd. Till sist att om möjligt ha vinden i ryggen, fåglar startar mot vinden. Om målsättningen är att bli en bättre fotograf, då krävs det mycket träning och kunskap. Dels om sin utrustning samt om det man ska plåta, det kan man upprepa hur många gånger som helst.
Vill du ha en större chans att få fotografera havsörnar, hyr in dig i ett gömsle. Ett gömsle som jag känner till och som man kan hyra ligger i Gysinge. Jag har själv varit där ett antal gånger med varierat resultat. Se örnar
Studera och fotografera örnar från bekvämt gömsle i vacker och ostörd vildmark invid Färnebofjärdens Nationalpark nära Gysinge! Deras gömsle har plats för upp till fyra fotografer, har bekväma stolar, är väl uppvärmt och har toalett samt två britsar. Upp till 15 havsörnar har samtidigt setts på eller kring åteln, därtill också bl.a enstaka kungsörnar och duvhökar. Örnömsle i Gysinge . Med chans med både örn och räv på bilderna så finns dessa eminenta gömslen hos Conny Lundström i norr
Man får inte vara morgontrött, man ska vara på plats i gömslet 1 tim innan solens uppgång, samt vara kvar tills det blivit mörkt. Det är en mäktig känsla att få se havsörnen, det är den största rovfågeln i Nordeuropa.
Det är många gånger som jag fått tillfälle att se både korp och kungsörn på mycket nära håll. Då bägge äter kadaver så samlas de ofta på samma plats.
Ett bra exempel på det, är exempelvisvid rovfågelfotografering i gömsle där man åtlar.
Korpen är allätare och kungsörnen kan döda ganska stora byten, som lamm och renkalvar. Men det är en myt att den kan flyga iväg med dessa stora byten, större byten får den stycka på plats.
Den jagar även räv som man tror skulle kunna försvara sig, vidare har kungsörnen vassa klor och en skarp näbb som är mycket dödliga vapen. Men dess huvudsakliga föda är betydligt mindre såsom harar, smågnagare, ekorrar och hönsfåglar, men den lever också av kadaver.
Korpen som är mycket mindre men fräck och kvick och mycket intelligent , de dra nytt av sitt stora antal och lyckas ofta med att sno åt sig delar av kungsörnens mat. Korparna samarbetar också med varandra , genom att ge örnen små tjuvnyp, som att dra i dess stjärtfjädrar. Så distraherar den örnen så pass mycket att de kan sno åt sig lite mat. Man upplever verkligen korpen som intelligent, och trots sin blåsvarta färg är det en en vacker fågel.
Marschen går genom landet i norr, genom milsvitt skogshav, där ås efter ås böljar upp mellan plana myrar. Månghundraåriga furor reser sig över södersluttningarna, levande och döda om varandra, medan uråldriga granar sticker upp sina spjutspiror nere i sänkorna, så svarta och lavbehängda att det ibland är svårt att se om de alltjämt är i livet.
Våra fåglar i norden
Det låter som en saga, att bara för drygt 60 år sedan fått uppleva det fantastiska skogslandskapet i Sverige. Det är hämtat från en av mina böcker i fyra volymer. Våra fåglar i Norden del 1 från 1959, det är ett verk som kräver ett stabilt bord.
Om blickar kunde döda
Image may be NSFW. Clik here to view.
Kungsörnen förtjänar verkligen sitt namn, visserligen är den inte lika stor som havsörnen. Hela dess väsen visar styrka och attityd. Det är en bjässe till fågel, med sina genomträngande bärstensgula ögon. Fjäderklädda tarser och den krokiga näbben, samt den gyllene färgen på huvudet. Det har gett den dess namn Golden Eagle.
Ännu en hotad art
I likhet med de andra stora rovdjuren utsattes kungsörnen dock för en kraftig förföljelse under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet. Detta ledde till en kraftig minskning av stammen och på 1920-talet fanns det starka farhågor om att arten skulle dö ut i landet. Vid denna tidpunkt uppskattades populationen uppgå till knappt 20 par i Sverige.
Har vi hört detta förut? En mindre del av befolkningen gör allt i sin makt för att ta död på denna magnifika fågel, andra förhoppningsvis en större och klokare del försöker att rädda den.
Det är knappast så att den är ett hot mot vår existens, det största hotet mot oss är uppenbart, Det är vi själva!
För Roger Turesson tar allt sin början i skogen, med blommor, solnedgångar och till sist bygger han ett gömsle uppe i ett träd för att kunna fotografera hägrar. Fast egentligen så börjar det långt innan dess, med teckning och målning. Och fortfarande aktiv som bildjournalist på Dagens Nyheter.
Image may be NSFW. Clik here to view.
Roger Turesson
Roger Turesson 65 år är fotograf på Dagens Nyheter och har som bildjournalist dokumenterat många händelser i världen. Krig i Mellanöstern, Tjetjenien och det forna Jugoslavien, flyktingkrisen i Syrien samt migranter i Mexico listan kan göras oändligt lång och han har inga planer på att lägga kamerorna på hyllan än på ett par år.
Med världen som arbetsfält och med ett liv som bildjournalist.
Fotointresset kom från att jag tyckte om att teckna och att måla, det intresset kom väldigt tidigt. Sen när jag fick min första kamera runt tolvårsåldern så kände jag att det här är min grej. Det var väldigt enkla grejer, jag vill minnas att det var en Kodak instamatic kamera. Senare fick jag låna pappas bälgkamera och sparade även ihop till spegelreflexkamera av märket Praktica. Tyvärr ett dåligt exemplar som gick sönder hela tiden. Fotointresset fanns där väldigt tidigt och min känsla var att jag vill bli fotograf redan vid 13–14 årsåldern.
Böcker var ett stort intresse på den tiden, äventyrsskildringar samt tittade även på dokumentärfilmer om naturfotografer. Det var där kopplingen mellan fotografering och om att komma ut och resa runt i världen väcktes. Det i kombination med att jag växte upp i ett litet samhälle Trädet i Västergötland.
Trädet är en tätort i Kölaby socken i Ulricehamns kommun på gränsen till Falköpings kommun.
NATUREN VAR TILLGÄNGLIG
På den tiden så var det i princip bara naturen som var tillgänglig som motiv. Det började med att jag bara planlöst gick ut med kameran i skogen, fotograferade solnedgångar, blommor allt som kom i min väg egentligen. Senare när jag var typ femton så kontaktade jag en bildbyrå och frågade dom om man kunde sälja naturbilder, de sa att det var väldigt svårt. Men även att de hade brist på vissa arter som det hade lite bilder på som tex hägrar. Jag kom på att vi hade en hägerkoloni utanför Trädet, jag lånade böcker på biblioteket i Ulricehamn.
Gömslet i Trädet
Påläst och med informationen från böckerna kom jag på att hägrarna återvänder till samma plats varje år för att häcka. Under vintern passar jag på att bygga mig ett gömsle högt upp i en gran, med fin utsikt över tre bon med bra vinklar för foto. Sen när våren kom och med den hägrarna, kunde jag till sist klättra upp i granen och in i det nytillverkade gömslet. Det visar sig att ingen av hägrarna använde något av de tre bon som jag hade uppsikt över.
Jag vet inte om det är sant men det var en man i närheten som anlagt en fiskdamm något år tidigare och ryktet gick att han sköt av hägrarna, för att de åt upp hans fiskar i dammen. Därefter blev det inte så mycket mer naturfotografering utan i stället en början med ett aktivt liv som bildjournalist.
Till att börja med började jag att fotografera lokala fotbollsmatcher. Fotbollslaget Trädet låg i div 6 och jag lyckades till sist att sälja en o annan bild till Ulricehamns Tidning.
Volontär
Via en kusin fick jag komma till Nya Lidköpings Tidningen på ett lov, det ledde till att jag faktiskt hoppade av skolan och började där som volontär vid 17 års ålder. Efter cirka sex månader fick jag anställning det var ett vikariat på Borås tidning och resan som bildjournalist tog sin början.
Fakta:
Utmärkelser:
Årets Bild 1983, 1987, 1991 och 2019 också Årets Nyhetsbild 1999, 2003, 2012, 2019, samt Årets Bildreportage 1998, 1999
Jag har fått möjligheten att ställa lite frågor till Årets fotograf 2020 Lotta Härdelin Fotograf på Dagens Nyheter. Pristagare i Årets bild, i klasserna. Årets Fotograf 2020 samt Vardagsbild utrikes 2020. Stort grattis Lotta! Det är verkligen bilder som gör skillnad! Otroligt starka bilder.
Fet text frågor som jag ställer.
Bildens betydelse
Vad är det som gör en bild bra?
Om bilden är bra eller inte beror på om den uppfyller det syfte berättaren har. Är bilden tänkt att framkalla glädje är den bra om den framkallar just glädje. Sen om bilden ska väcka engagemang är den bra om den väcker engagemang. En bild som är bra i ett sammanhang kan vara helt misslyckad i ett annat. Först måste man fråga sig – vad är bilden tänkt att förmedla?
Är det skillnad på olika sorters bilder, till exempel nyhetsbilder kontra naturbilder?
Enorm skillnad. Det är som att fråga om det är skillnad på skönlitteratur och poesi. Eller punk och klassisk musik. Jag har en enorm respekt för naturfotografer, upplever att, om jag får tillåta mig att generalisera en smula, den tekniska skickligheten är oerhört hög bland många naturfotografer, men att det kanske saknas intresse av att delta i samhällsdebatten?
Vidare, jag ser många vackra naturbilder, men jag har ofta svårt att tolka budskapet. Jag är inte intresserad av naturfotografi eller ”streetphotography”.
Bilder som gör skillnad
Lotta Härdelin Årets fotograf
Image may be NSFW. Clik here to view.
Kan du berätta hur den togs …. trots att det är ditt yrke att dokumentera händelser hur klarar du det?
Jag hade föreslagit för min nya chef Malin Bonde att DN borde skildra bränderna i Australien. Efter ett par dagar ringde hon och sa att det var klart, att jag fick åka. Efter någon vecka i New South Wales började jag läsa rapporter om att en hel ö, Kangaroo Island, höll på att brinna upp.
Ön har kallats Noaks Ark pga. sin betydelse för den biologiska mångfalden så jag föreslog för Malin och vår redaktör Matilda E Hansson att vi skulle åka direkt dit och berätta om den hotade biologiska mångfalden.
Naturkatastrof, en hel ö brinner.
När vi landade på flygplatsen utanför Kingscote brann det överallt, större delen av ön var avstängd. Många hotell hade brunnit ner eller var stängda. Första natten hyrde vi ett tält.
Efter några dagar på ön lyckades vi ta oss förbi avspärrningarna och hittade fram till ett nyinrättat provisoriskt djursjukhus. Det var ett tält med tre-fyra rostfria bänkar där de tog hand om brännskadade koalor.
I början av 2020 brann 48 procent av ön upp och hälften av de cirka 50 000 koalorna dog.
På den här kliniken mötte vi en man som åkte runt i sin bil och letade upp brännskadade koalor som han tog med sig till tältet för vård. Vi frågade honom om vi fick åka med och berätta om hur han letade efter skadade koalor. Några timmar senare hade jag tagit bilden på koalan i den förkolande skogen.
Vad är din drivkraft och hur påverkar det dig med att ta så starka hjärtskärande bilder på Koalan
Min drivkraft är att göra något vettigt av min stund på jorden. Ge en röst till människor som kan bidra till förändring. Synliggöra skevheter. Sprida bra energi. Kort och gott göra världen en gnutta bättre. Det är lättare att uthärda tuffa situationer om jag tror att min närvaro kan göra saker bättre på sikt.
I mitt arbete exponeras jag för sjukdom, sorg, död, extremväder, våld och känslomässiga ytterligheter. Man vänjer sig aldrig, men man lär sig leva med det.
Lade kameran på hyllan i 15 år
Vad tror du? Varför är det så många som reagerar på bilder på djur som far illa.
Under 15 år lade jag kameran på hyllan. Tog inte en enda bild. Under dessa år utbildade jag mig till civilekonom, var fotochef, grafikchef, nyhetschef, och arbetade i redaktionsledningen. Vi människor har lätt att identifiera oss med djur. Djur kräver lite av oss men kan ge mycket tillbaka. Vi ser ofta djur som värnlösa, som offer för våra egna tillkortakommanden.
Vilken naturbild kommer du ihåg? någon som etsat sig fast i ditt minne.
Naturfotografin är tekniskt intressant, men teknik är inte mitt stora intresse och jag inspireras inte i huvudsak av fotografer. Jag inspireras av berättare oavsett uttrycksmedel. Jag ser mig själv som journalist med en stark visuell röst.
Naturfotografi är ett helt annat språk än det jag behärskar. Den enda naturfotografen jag kan komma på att jag följer med intresse är Paul Nicklen. Men den bild av honom som berört mig mest är ”Rock Runner” det är en hyllning till en stark kvinna.
För övrigt verkar naturfotografin befinna sig där pressfotografin var på -70-talet.
Lotta Härdelin
Det är en stor dominans av män som utövar yrket, håller i workshops, är mentorer och vinner tävlingar. Jag skulle kanske behöva en kvinnlig förebild här? Det griper inte riktigt tag i mig nu.
Kameran ett arbetsredskap
Har du några förebilder inom fotografin.
När jag är ledig tar jag inga bilder. Jag använder kameran som ett arbetsredskap för att förmedla en berättelse. En stor del av min tid går åt till att läsa på, hitta nya infallsvinklar, researcha inför kommande uppdrag.
Jag inspireras av visuella röster som har en idé om varför dom tar bilder överhuvudtaget. Vad vill dom förmedla, och varför? Jag blev nockad av Elin Berges bok ”Awakening”, men annars får jag mest energi av utländska kvinnliga fotografer som Amy Vitale eller t.ex. Hannah Reyes Morales.
Vilket är ditt bästa fototips?
Om du inte vet vad du vill berätta- lägg undan kameran och lev livet istället. När du har en idé om vad du vill berätta – provsjung din röst. Våga ta ton även om din röst inte är fulländad. Du lär dig.
Är naturen och miljö viktig för dig?
Naturen är allt vi har. Men i min uppväxt var jag aldrig ute i naturen. Jag spelade tennis, hängde på stan.
Naturintresset kom med åren. Nu är det det enda jag vill göra så fort jag är ledig. Mitt guilty pleasure är att ägna osannolikt många timmar på olika lättviktsforum. Facebookgruppen ”Vandra fjäderlätt” har tagit oproportionerligt stor del av mitt liv det sista året.
Vem vet, jag kanske kommer ut som naturfotograf om det fortsätter?
Organisationer som specifikt arbetar med skyddet av koalan menar att minskningen är så pass stor att den borde kategoriseras som funktionellt utdöd, men det finns även de som motsätter sig detta påstående Källa: Wikipedia
Jag har fått möjligheten att ställa lite frågor till Tom Svensson. Bevarandefotografen som ger djuren en röst i sin kamp för arternas bevarande. Han är en världsberömd fotograf, född i Danmark, men uppvuxen i Sverige och bosatt i Fjällbacka sedan 1990. Toms stora drivkraft i livet är naturvård. Det är otroligt imponerande och visar oss andra naturfotografer att även vi kan göra vår röst hörd.
jag gör det inte för mig själv, men för mina barn och framtida barnbarn, för om vi inte gör det för dem, kan de inte göra någonting själv och då är det för sent
Bevarandefotograf Tom Svensson
Ger djuren en röst.
Hur började ditt intresse för naturen?
Det började som barnsben, jag tillbringade alla somrar på en gård så är uppväxt med djur på väldigt många sätt. Då jag dessutom genom alla åren fått uppleva fanstatiska saker i naturen vill jag bevara den samt försöka se till att kommande till att kommande generationer också får chansen att uppleva allt jag gjort.
Image may be NSFW. Clik here to view.
Vad är en bevarandefotograf?
Jag arbetar egentligen mest med artbevarande men använder bilden för att påverka folk eller beslutsfattare för att få till någon form av förändring och det syftet har jag haft ända sedan jag började fotografera så därför kan jag inte kalla mig naturfotograf för jag har ett annat syfte med fotandet. Bland annat har jag följt blodets väg ifrån dödandet av noshörning i Syd Afrika till slutkund i Mong La, Burma.
Image may be NSFW. Clik here to view.
Image may be NSFW. Clik here to view.
Har även nyligen varit med och räddat schimpanser från den illegala handeln, då från transitlandet Syd Sudan. Vi vill verkligen få stopp på denna handel så jag har varit där med African Apes för att hjälpa till. Men ibland kan det vara skönt att bara försöka få till någon vacker bild på djuren i sitt rätta habitat.
Men ser en stor förändring idag mot t.ex. för bara tio år sedan. Då talade knappast någon fotograf om hot eller bevarande, idag är det mer sällsynt om man inte gör det. Stort framsteg men hoppas nu också att fler blir mer aktiva och gör mer direkt.
Pandemin har skapat ett större intresse
Har det blivit mer intressant att vara i Sverige och fotografera.
Ja pandemin har skapat ett större intresse för det inhemska vilket är bra för även i Sverige har vi problem med förlorade habitat och minskande av arter och biologisk mångfald. Vi ser stora problem med monokultur i t.ex. skogsbruk vilket är ett problem men även ett infekterat läge mot rovdjur vilket jag tycker är konstigt då egentligen det inte är det stora problem som man i vissa kretsar vill få det att låta.
Du är medlem i Naturfotograferna/N men jag har noterat att du inte använder/N et på din webbsida. Varför gör du inte det?
Det är en bra förening för naturfotografer men jag vill så mycket mer med mitt fotograferande. Skulle vilja ha en förening som är mycket mer proaktiv mot t.ex. tjuvjakt eller habitat förstörelse därför arbetar jag med organisationer som är riktade åt det hållet istället.
Arbetet mot tjuvjakt.
Har du några förebilder?
Ja finns massor, folk som gör skillnad och verkligen gör det och inte bara får det att låta som om de gör något. De som imponerar mest på mig är de som arbetar med t.ex. antitjuvjakt.
Image may be NSFW. Clik here to view.
Så enormt imponerande att de sätter sina liv på spel för att bevara djur. Men finns massa andra men ingen nämnd ingen glömd.
Kvinnligt och manligt
Hur ser du på fördelningen av naturfotografer är det för lite kvinnor?
För mig är könet inte viktigt utan hur bra bilder man tar, så tittar alltid på bilderna först och bryr mig lite om könet på fotografen. Finns extremt begåvade fotografer både kvinnor och män i Sverige. Sedan ser oftast kvinnor lite annorlunda på komposition och därför blir samtal mycket mer intressanta om man har flera inriktningar och båda könen med i samtal. Är väldigt utvecklande då. All enkelriktning av intresse och könsfördelning blir torftigt och tråkigt så därför måste vi arbeta för en bredd men viktigast är alltid bilden.
Hur tror du det ser ut i Sverige och Världen när våra barnbarn är vuxna?
Jag hoppas verkligen de får de möjligheterna att uppleva djur och natur på det sättet vi gjort. Vi har ett stort ansvar att verkligen kämpa för att det skall bli så för dem. Jag kommer alltid göra vad jag kan för att de skall ske och tror hårt på om alla gör lite så kommer så ske. Ihop blir vi starka.
I början av mars – april så sträcker sångsvanarna genom landet, trots att många sjöar och fjärdar forfarande är isbelagda. Våren är kommen när sångsvanarna anländer till Tysslinge som ligger vid Kilsbergens fot i Närke. Under en kort period 4-6 veckor på våren så passerar det ca 8000 svanar. Det är ett imponerande skådespel att se så många svanar samlade på samma plats. Den dagen när jag var där så räknades antalet till 2738 svanar.
Naturfotografering.
Fotografer, turister och fågelskådare anländer i stora skaror för att få se detta magnifika skådespel. Det är inte bara sångsvanar som syns på platsen. Mängder med gäss, en o annan havsörn, tranor ses också.
Image may be NSFW. Clik here to view.
För att ta del av de vackra ljuset så krävs det att man är på plats i tid, det går inte att ta sovmorgon. Under tiden jag var där så kom de flesta med kameror då detta vackra ljus försvunnit.
Sångsvanen är en imponerande fågel. Vet du att den är Finlands nationalfågel och även landskapsfågel i Norrbotten. Med ett Vingspann på 205-235 cm så är den något mindre än knölsvanen. Sångsvanens näbb är gul medans knölsvanen har en orange näbb med en svart knöl vid näbbroten. Sångsvanen lever med sin partner livet ut och de återvänder till sitt gamla revir.
Var utrotningshotad
Under 1800 talet i norrland, var det populärt med svanjakt. Man jagade svanen med hjälp av rävsaxar vid isvakar. Av skinnet gjorde man mössor, köttet åt man upp. Man tillverkade även korv av svanen i en fabrik i Vadstena.
Ytan där träd växer har aldrig varit så stor som den är nu. Mörka täta granplanteringar där träden står i långa räta rader. Har du någonsin funderat över varför den ser så fruktansvärt steril ut? Inga nerfallna träd allt ser så fint och ordnat ut, till och med träden ser lika ut det är bara en sorts träd alla är lika stora. Antingen är det gran eller tall.
Allt naturligt – varje blomma, träd och djur – har viktiga saker att lära oss, om vi bara stannar upp, lyssnar och ser.
Eckhart Tolle
Man ser inte skogen för alla träd. Man ser inte heller alla kalhyggen då det ofta sparas en kant mot vägen så att man slipper se den skövlade marken som breder ut sig innan för.
Arvet till våra barn
När jag var liten fick jag lära mig att inte skräpa ner och att vara rädd om natur och skog. Det man tog med sig ut tog man även med sig hem. Det var helt enkelt sunt förnuft. Skogen var också en plats där jag vistasades varje dag. Det var där vi byggde kojor och lekte, inomhus lekar existerade knappt, man var utomhus.
Det var det jag försökte föra vidare till mina barn och nu även till mina barnbarn. De får gärna hänga med mig i skogen och de kommer ofta hem med mer skräp än det vi hade från början. Skogen är och har varit min fristad och det skär i mitt hjärta när jag ser allt fler kalhyggen, de är som djupa sår i mitt hjärta.
Jag har fått möjligheten att ställa lite frågor till den välkända naturfotografen Staffan Widstrand, med respekten för det vilda. Det går som en röd trådigenom allt, som ocksååterspeglas i allt det som han gör. Projektsom”Wild wondersofEurope, Kina mm.
Image may be NSFW. Clik here to view.Photographer Staffan Widstrand with SONY gear, Malingsbo-Kloten nature reserve, Vastmanland, Sweden
Staffan är heltidsfotograf / frilans sedan 1990 och har sedan dess varit en fri fågel. Helt självlärd – den lite dumma, dyra och långa vägen till att lära sig saker. Pappa till två barn.
Utbildning
Undamaged by education
Verkstadsmekanikerlinjen
Pansartruppskolan – Stridsvagnsofficer
Började leda naturresor 1981
Startade Staffan Widstrand Photography 1984
Arbetade som bildredaktör på Bokförlaget Natur och Kultur 1985-1990
Kärleken till och respekten för det vilda är min drivkraft.
Vad är det som driver dig?
Kärleken till och respekten för det vilda även vårt naturarv i världen. Jag vill verkligen att det vilda ska få finnas kvar även att få komma tillbaka så mycket som möjligt. Jag har också alltid velat lägga min tyngd i den vågskålen och har gjort det så gott jag kunnat sedan jag var barn. Redan 1972 som 13-åring började jag fotografera natur med en Pentax SP500 och en 300mm/6,3 samt en 50mm optik. Jag plåtade mest fåglar även för att bevisa att man verkligen sett dem. 1973 tex en blåstjärt och 1974 en stäppörn…
Har du något favoritdjur?
De allra flesta, även om jag har en extra svaghet för stora rovdjur, stora rovfåglar och stora däggdjur och fåglar överhuvudtaget.
Egentligen inte. Jag har alltid strävat efter att inte utsätta mig för vad som kan bli farliga situationer, även för djurens skull.
Varför så mycket resor utomlands?
Jag delar inte upp världen i hemma och utomlands. Jag arbetar med de projekt som jag tycker behövs göras och som jag kan utföra, vare sig det är i Papua , Kina, Stockholms skärgård, Lappland eller Norge. De 5 Stora” utspelade sig till stora delar i Sverige. 5 år. Likaså ”Vilda Sverige”, 5 år
Skulle du tänka dig att göra en miljövänlig fotoresa?
Hela poängen med naturbaserad turism, för foto eller ej, är ju att den ska bidra till att rädda natur och miljö. I de flesta länder är just besöksnäringen den enda naturskyddskraften av betydelse.
Naturskydd måste ge klirr i kassan hos dem som bor där naturen ska skyddas. Annars kommer de att göra något annat av den.Så enkelt är det, också i Sverige.
Jag har lett naturskyddsvänliga naturresor sedan 1970-talets mitt, både i när och i fjärran.Även varit en del av att bygga upp den internationella ekoturism som nu finns i världen. Ofta som kund och nu alltmer som researrangör.
Men jag håller inte på med naturresor för att jag är researrangör.Jag är researrangör för att någon måste göra det, någon måste ordna så att det blir bra turism till ställen som verkligen behöver betalande, varsamma besökare.
Slutar turister att resa till Virungas bergsgorillor och Östafrikas savanner, då blir det alltihop ett hygge, en beteshage eller ett rutnät av majsfält och hela det fantastiska naturarvet kommer att försvinna. 100% säkert. Utan turismen hade Galapagos varit ödelagt sedan årtionden.
Utan turismen hade aldrig haj- och mantareservaten på flera miljoner hektar i Indonesien blivit av.Utan rovdjursturismen hade vi haft mycket färre rovdjur i Norden och mycket fler hade ännu varit rädda för rovdjur. Om inte fjällvandringsturismen hade funnits hadevi inte haft de nationalparker vi har idag, eller de som vi kan komma att få imorgon.
Jag har många förebilder som tex, Frans Lanting, Art Wolfe, Jim Brandenburg, Paul Nicklen, Vincent Munier, Cristina Mittermeier, Brent Stirton, Ami Vitale, Sandra Bartocha, Orsolya Haarberg, Tom Schandy, Niall Benvie, Magnus Elander, Magnus Lundgren och många fler…
Respektlösheten mot Naturarvet. Alltifrån hänsynslös nedskräpning och oetisk jakt, i det lilla, till den monumentala landskapsödeläggelsen och naturförstörelsen i t ex kalhygges/plantagebruket.
Mixen av enögdhet, enfald, okunnighet, ovilja, elakhet och lat bekvämlighet som gör att massor av natur förstörs och vilda djur tvingas lida, oftast helt i onödan.
Att de få, sluga, medvetet naturförstörande spelarna får så mycket politiskt utrymme, så mycket stöd från de högsta politiska nivåerna.
Just det, till exempel. Eller varför ska det tillåtas jakt på 99% av Sveriges uta, utanför tätbefolkat område, när mindre än 5% av folket jagar? Kunde det inte räcka med jakt på kanske 80% av landets yta? Eller 70%?
“Skogsmissbruket” är mest i Sverige och är nystartat och pågående, så nytt att det nätt o jämnt börjat tillsammans med Marcus Westberg Syftet är att visa saker som folk i allmänhet inte alltid vet. Hur djävligt det faktiskt är i kalhygges/plantage Sverige även hur riktig skog ser ut. Samt hur en plantage ser ut
Image may be NSFW. Clik here to view.Aged Scots pines and yellow Mountain birch, in red Blueberry leaves, Old-growth pine forest in the Stora Sjoefallet National Park, Laponia Unesco World Heritage Site, Norrbotten, Lapland, Sweden
Varför inte Wild Wonders of Sweden?
Ja, varför inte, livet är inte slut än… Jag skulle gärna göra det, bara finansieringen inte är för krånglig.
Publicerade första boken, med Magnus Elander 1991, “Safari – till världens finaste viltskådning”, 100 000 ex på 7 språk. WWF Pandabok i Sverige och Norge
Var med och grundade Svenska Ekoturismföreningen 1996
Arktisprojektet “Ajunngilaq”, med bok på tre språk 1997 och boken “Vindar från Arktis” 2007. WWF Pandabok
Drev rovdjursprojektet “De 5 Stora” med Magnus Elander och Johan Lewenhaupt, publicerade boken “Rovdjur” 2002. WWF Pandabok
Stor rovdjursutställning “Oss Rovdjur Emellan” på Kulturhuset i Stockholm, 2000 kvadratmeter utställning
“De 5 Stora” utställningar i Norge, Frankrike och Sverige
Medgrundare till ”Rovdjurscentret De 5 Stora” i Järvsö
”Årets Naturfotograf” i Sverige 2001
Var med att grunda ILCP 2005 i Anchorage, Alaska, på the World Wilderness Congress.
Boken “Vilda Sverige” 2007
Grundade ”Wild Wonders of Europe 2007. Peter Cairns, Niall Benvie, Magnus Lundgren, Bridget Wijnberg, Florian Möllers och Roz Kidman-Cox
Boken” Det Vilda Europa” 2010, 100 000 ex , 6 språk
Sista gången jag var vid den välkända lokalen Slagårda i Västmanland med Lappugglorna var våren 2018. Jag kommer dit mitt i natten det är mörkt så jag sover en stund bilen, det är rejält kallt vill jag minnas, samt att dimman ligger tät över lappugglans jaktmarker. Som så många gånger innan är den där för sin jakt på vattensork. Känslan är obeskrivlig att få se den flyga över fältet, sen när den hittar en lämplig utsiktsplats lyssnande, spanande. Föga anade jag att det var sista gången, för att få se dem jaga vid Slagårda de har inte synts till vid under 2021.
Vid Slagårda har jag varit många gånger, det har varit en säker lokal för att se och också fotografera lappugglor. På senare år har jag varit där mer sällan och då mest tidiga morgnar. Det har varit alldeles för mycket människor där, för att se dem kvällstid. Nu har nog människorna inte varit det mest störande, utan troligen att det varit avverkningen. Summa summarum, för mycket skog har försvunnit, också att förändringen av lanskapet tvingat lappuggorna på flykt. Lappugglorna har inte synts till vid Slagårda under 2021.
Angående barkborrarna så pågår det en dialog med Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen. Hur vi ska gå vidare med det problemet vet vi inte, vi har inte fått svar vare sig från länsstyrelse eller Skogsstyrelsen på den e-post vi skickat säger Mikael Rhönnstad, planeringsledare på Sveaskog i Bergslagen.
Enligt Mikael så vågar Svea Skog inte ta något eget beslut, utan överlåter ansvarsfrågan till skogsstyrelsen. Men det är kritiskt hur det kommer att gå med avverkning, granbarksborrens angrepp. .Det är eller har varit en känd häcknings lokal för lappugglorna.
Men det konstiga i allt detta, är alla motsägelsefulla svar. Jag kontaktade Niclas Lignell, ansvarig för fågelskyddsfrågor vid Västmanlands ornitologiska förening om lappugglorna . Svaret jag fick. Det har varit flera lyckade häckningar i Västmanland, men inte ett ord om Slagårda.
Det vi ser är att Slaguggla ökat i en del områden där hyggen blivit bra jaktmarker och så även vid Slagårda – slagugglan är en dominant art och kan mycket väl vara en bidragande orsak till att lappugglan minskar / försvinner från ett område. Blir utkonkurrerad helt enkelt.
Och svaret från Svea skog blev man inte mycket klokare av.
”Det ryktas om att det är någon som hört ugglan tidigt på säsongen (februari), men med dom jag har kontakt och pratat med finns det ingen som vare sig sett eller hört någon Lappuggla 2021. Det har dock hänt förut att ugglorna har varit borta någon säsong. Min direkta fråga om när det hade hänt fick jag inget svar på.
Stunderna har varit många och antalet myggor som passat på att kalasa på mig när jag suttit tyst och iakttagit lappugglorna. Ibland har det till och med varit tvärt om, då faktiskt lappugglan har iakttagit mig. Den har flugit och satt sig precis ovanför mitt huvud knappt två meter ifrån mig. Det har faktiskt hänt flera gånger och känslan har varit lika euforisk varje gång.
